GONCZY POLSKI - POLSK DRIVANDE HUND (POLISH HUNTING DOG)
| FCI STANDARD |
– rasen erkändes officiellt av FCI i november 2006 (nummer 354),
standarden erkändes och registrerades av Polens Kynologiska
Förbund 1983. |
| GRUPP VI |
– drivande hundar samt sök - och spárhundar, sektion 1.2 –
medelstora drivande hundar |
| STORLEK |
- tik: 50-55 cm, hanhund: 55-59 cm |
| PÄLSFÄRG |
– svart, bränd choklad och rödbrun |
| VIKT |
– anges inte av standarden (enligt privata observationer är vikten
ca. 22–27 kg) |
Gonczy Polski är en perfekt hund för jägare men om ägaren ser till att hunden fár mycket motion (promenader, utflykter, mm) fungerar hunden bra även i storstad. Rasen är perfekt för att utöva agility och flyball. Ägaren till en polsk drivande hund bör vara en lugn person med stark karaktär (konsekvent) som lever ett aktivt liv. Rasen är inte lämplig för gamla personer som inte orkar med promenad och lek i nágon större omfattning och inte heller för personer som tycker att hunden bör vara nöjd med ett matfat och en trädgárd.
HELHETSINTRYCK: Medelstor hund med en kompakt och spänstig uppbyggnad. Siluetten är massiv och välbalanserad, inskriven i en rektangel 9/10. Huvudet är ädelt och proportionellt. Nosen är lángsträckt. Ögonen är medelstora, mörkbruna och sneda. Bettet är av saxtyp. Öronen är lánga, hängande, triangelformade (avrundade i nedre del) och ganska lágt ansatta. Halsen är medelláng, stark och muskulös med lite lös halshud. Bröstet är brett och djupt. Ryggen ska vara rak, kraftfull och muskulös. Buken är vackert utvidgad. Benen är starkt muskulösa och tassarna är starka och tjocka. Svansen är ganska lágt ansatt och medelgrov och när hunden är lugn fár den en sabelliknande böj (när hunden är spänd är svansen nágot över rygglinjen). Pälsen ska vara kort, hárd och átsittande pá kroppen medan den pá huvud och öron ska vara silkesmjuk. Pälsfärgen ska vara svart med en tydligt avgränsad melering i röd-brun bränd ton eller ton át choklad. Melering ska finnas även över ögon, pá käften, dröglappen, bröstet, inre och bakre delen av láren, vid analöppningen, pá tárna, pá nedre delen av svansen ( pá 1/3 – 1/2 av dess längd). Smá vita markeringar pá tár och bröst utgör inget fel. Fel: Bett av tángtyp; för kort eller för láng bál; för lánga ben; ljusa, runda ögon; cryptorchidism (dold testikel).
KARAKTÄR, UPPFÖRANDE: Rasen används för jakt för vildsvin och högvilt. Hundar av denna ras är utmärkta och oersättliga spárhundar för vildsvin, de är även bra pá bortskrämning och apportering. Hunden har ett karakteristiskt melodiskt jaktskall med varierande tonfall. Den är smidig och snabb. Den har en stabil karaktär och är saktmodig, samtidigt är den modig och förstándig. Den är intelligent, villig och mottaglig för dressyr men han gillar inte tváng. Den är en ovärderlig vakt med en stark känsla för sitt teritorium, misstänksam mot främlingar. Uthállig i arbete. Den uppvisar stor känslobindning med familjemedlemmar. Den är fysiskt stark och har mycket god kondition. Om hunden fár möjlighet att fá utlopp för sin energi bör den inte válla nágra problem i hemförhállandet (stadsförhállande). Med en lämplig uppfostran kan den bli en utmärkt och trogen kompanjon. Om den däremot inte fár den nödvändiga portionen rörelse och aktivitet, kontakt med andra hundar och människor samt konsekvent uppfostran frán ägarens sida (gäller särskilt hanhundar) kan den bli aggressiv mot andra hundar. Hunden gillar vatten och är villig att apportera. Om den blir van vid detta, tycker han mycket om att leka med barn. Som jakthund kräver den av sin ledare konsekvent uppfostran och träning.
HÄLSA: Hunden är mycket okänslig för väderförhállanden. Mángáriga observationer har visat att den inte har nágra benägenheter för ärftliga sjukdomar. Den är inte krävande när det gäller mat. En arbetande hund har större efterfrága pá protein och kolhydrater och under vintertid även fetter. När hunden fár tillräckligt med motion och rörelse vállar den inte sin ägare nágra problem. Den kräver praktiskt taget inga speciella skötselátgärder.
December 2006
Kort historisk bakgrund
GONCZY POLSKI är den senaste (femte) officiellt registrerade polska hundrasen (1983), det är dock inte en nyuppkommen ras! GONCZY POLSKI tillhör den typen av polska drivande hundar som átföljde människor redan under 1600-talet. De polska drivande hundar som fanns dá var olika med avseende pá typ beroende pá ytformation och pá vilka djur som de jagade. Före det andra världskriget kallades dem för ”Ogar Polski”. Tyvärr har kriget orsakat förödelse även i polsk kynologi.
Den förste som efter kriget visade ett stort intresse för polska drivande hundars tragiska situation var överste Jozef Pawlusiewicz. Han samlade de hundar som han hade ärvt av sin far och de hundar av rasen Ogar Polski som överlevde kriget (de fanns först och främst i Bieszczady-fjällen och i Podkarpacie-regionen). Han började uppfödning och tilldelade valparna ett tillnamn ”frán Karpaty” (Karpaty-fjällen). Dessa hundar var generellt av en mindre storlek med bränd svart pälsfärg, där det svarta gick ända upp pá huvudet. Översten Pawusiewiczs uppfödning registrerades under 50-talet i Polen som en experimentell uppfödning av rasen ”OGAR POLSKI”. Samtidigt som inskrivningsprocessen i Polskt Stambokföringsregister av hundar av översten Pawlusiewicz typ págick, hämtade en annan anhängare och beundrare av polska drivande hundar, överste Piotr Kartawik, hundar av rasen ”Ogar Polski” frán Polens östra gränsomráden (Bielorussia). Hans hundar var större, tyngre och alltid med praktfull färg (med en svart rem längs ryggen, svart käft och mörkare päls pá huvudet). En besynnerlig situation uppstod där man hade en registrerad ras OGAR POLSKI, men där man inom rasen skilde tvá typer: ”Pawlusiewiczs typ” och ”Kartawiks typ”.
Dá rasen OGAR POLSKI registrerades ár 1966 av FCI med standarden ”Kartawiks typ” (hundar med ursprung i Polens östra gränsomráden), stämde inte hunden OGAR POLSKI av ”Pawlusiewiczs typ” med den erkända standarden och blev därför diskvalificerad pá hundutställningar! De ratades gradvis frán uppfödningar och efter nágra ár föll de i glömska! Lyckligtvis var Ogar Polski av Pawlusiewiczs typ uppskattade av polska jägare (särskilt uppskattades deras användningsfördelar) och de upphörde inte att föda upp rasen. Till glädje för hundar av Pawlusiewiczs typ har försök att förena dem med hundar av Karawiks typ misslyckats dá raserna har olika gentyper. Därför utarbetade man 1983 en standard för Ogar Polski av Pawusiewiczs typ och de fick ett officiellt namn GONCZY POLSKI. De första exemplaren registrerades därmed i det preliminär stambokföringsregistret. Den första kullen föddes 1984 och de första stambokförda hundarna 1989.
I mánga, mánga ár gjordes ansträngningar för att den inhemska, rena rasen skulle bli officiellt erkänd av FCI. Rasen blev dock officiellt erkänd och registrerad förrän vid världsutställningen i Poznan (november 2006). Detta var kronan pá verket efter mángáriga ansträngningar av de mánga beundrarna och vännerna av rasen, och hunden GONCZY POLSKI fick den plats i FCI som den förtjänar sedan mánga ár!
October 2006
